Den 4 Dec. 2005 hittades min dotter Annie Börjesson, död på en strand i Prestwick, Skotland, nära flygplatsen som 

hon alltid reste hem till Sverige ifrån. Vid tiden för sin död bodde Annie i Edinburgh, c:a 120 kilometer från Prestwick.

Annie hittades påklädd, förutom jackan som låg bredvid henne liksom hennes väska. I väskan fanns bl.a. hennes svenska pass samt två biblioteksböcker som hon skulle lämna tillbaka till Skövde Stadsbibliotek. Dagarna innan Annie dog hade hon bl.a. betalat hyran för nästa månad, köpt ett träningskort för att kunna gå och simma, vilket hon också gjorde, senaste gången var den 1:a december. Hon hade också tagit en vaccination och fått ett positivt svar på en arbetsansökan. Dagarna innan hon dog ringde hon också hem och det blev då tydligt för vår familj att hon befann sig under någon typ av hot.

Detta sammantaget med hur Annie var som person gör att vi, hennes familj och vänner som kände henne så väl, är övertygade om att Annie har utsatts för ett brott.

Annie var när hon dog 30 år, en mycket vacker ung kvinna, 1.73 cm lång, välbyggd och även en duktig simmerska. Hon hade blå ögon och midjelångt blont, ovanligt tjockt hår. Till sin natur var hon glad, öppen och nyfiken på vad livet hade att ge, snäll och omtänksam. Hade lätt för att både skratta och gråta och kunde också säga ifrån och stå för sina åsikter när så behövdes. 

Annie tyckte mycket om musik och att sjunga och var van att uppträda för publik. Hon tyckte om utmaningar av olika slag, att träffa olika sorters människor och att lära sig något nytt. De bekymmer hon råkade ut för tog hon tag i och gick sedan vidare i livet ännu starkare. Annie var en stark person både kroppsligt och  mentalt och väckte uppmärksamhet både för sitt utseende och sin personlighet.

Första gången Annie åkte till Skotland var 2003. Hon bodde då i Södertälje där hon hade egen lägenhet sedan några år. Hösten 2003 åkte Annie till Skotland på en veckas semester tillsammans med en väninna. Annie blev förtjust i landet och bestämde sig för att åka tillbaka och sökte in på språkskolan Aspect Language School i Edinburgh för att lära sig ännu bättre engelska. 

2004 flyttade vi hennes föräldrar till Tibro i Västergötland och Annie sa upp sin lägenhet i Södertälje och flyttade med oss tills hennes utbildning i Edinburgh började samma höst. Annie trivdes mycket bra både med studierna och landet och avslutade terminen med en Cambridgeexamen i december 2004.

Februari 2005 reste Annie tillbaka till Scotland. Intresserad och erfaren som Annie var av att arbeta med service hade hon då ordnat en praktikplats på The Scotch Whiskey Heritage Centre i Edinburgh, där stannade hon till slutet av augusti. Eftersom Annie trivdes så bra i Edinburgh ville hon återvända dit igen och 25 oktober 2005 reste hon tillbaka, denna gång för att leta efter ett jobb som kunde passa henne.

Annie reste med öppet sinne, var glad och förväntansfull och gav sig själv tre månader att hitta det jobb hon ville ha, om hon inte skulle hitta något som hon trivdes med skulle hon komma hem till Sverige igen. Under tiden som arbetssökande i Skotland hade hon full A-kassa och en större summa pengar sparade eftersom hon bott hemma under ett antal månader och därmed kunnat lägga undan en del. Annie trivdes alltså mycket bra i Edinburgh, sökte ett antal jobb och blev också kallad till några intervjuer.

Under samtliga vistelser från hösten 2004 till sin död den 4-e december 2005 bodde Annie på lägenhetshotellet The Linton Court Apartments i Edinburgh. Där hann hon hyra ett antal rum i korridorer som delade kök och badrum med andra, ofta studenter från olika delar av världen, något som passade henne bra eftersom hon trivdes med att träffa olika sorters människor. Annie talade också flera språk, engelska, franska, finska och flytande ungerska eftersom hennes pappa Karoly är från Ungern. 

Inget i de telefonsamtal som vi hade före Annies död antydde att hon mådde dåligt på något sätt. Tvärtom var hon glad över att vara tillbaka i Edinburgh, hon träffade vänner och sökte jobb.

Hon var också glad över att återse en man som sade sig vara före detta rugbyspelaren Martin Lesley från Nya Zeeland som hon träffade vid två tillfällen sommaren 2005, och sedan skev några mejl till under hösten. I slutet av november skulle Martin komma tillbaka till Edinburgh med anledning av en match mellan Nya Zeeland och Skotland. Annie har både berättat och skrivit om att hon även träffat Martin vid två tillfällen i samband med hans senaste besök i Skotland i november 2005.

Den sista tiden i Annies liv inträffade dock någonting. Vid ett par tillfällen ringde Annie hem och frågade sin bror om saker som hade med datorer att göra, utan att exakt säga vad hon ville veta. Hon ställde bl.a. frågor om hur någon kan spåra det man skrivit på Internet och hon sa att vi inte skulle ringa på hennes telefoner, hennes egen mobil eller den telefon som fanns i lägenheten, eftersom någon kunde höra samtalen. När hon ringde hem gjorde hon det från en telefonkiosk en bit från där hon bodde.

Min man och son tyckte inte Annie var sig lik och blev oroliga, och den 2:a december ringde jag Annie på hennes mobil för att fråga vad det var för bekymmer hon hade. Hon satt då och pratade med en f.d. arbetskollega och sa att hon inte kunde prata med mig just då och att det handlade om någonting som hon måste ta hand om själv. Det blev vårt sista samtal.

Morgonen den 4 december hittades Annie drunknad på stranden i Prestwick helt nära Prestwicks flygplats, c:a 120 kilometer från Edinburgh. Nära Annie återfanns även hennes jacka och väska. Platsen Annie hittades på är mycket långgrund. För att nå djupt vatten måste en person gå flera hundra meter ut och vid högvatten når vattnet som mest endast c:a en meters djup där Annie hittades, ofta går vattnet dock inte ens upp till denna plats. Trots att kropp, jacka och väska alla hade olika vikt och densitet hittades allt detta ändå på samma plats.

Så sent som i augusti 2007 fick vår familj så veta att man hittat DNA-spår på Annies händer från en okänd person. Med tanke på att DNA försvinner mycket snabbt i vatten innebär detta att Annies kropp endast kan ha varit i vatten en mycket kort tid och/eller att hennes kropp har transporterats till stranden där hon hittades.

Strathclyde polis har efter Annies död bedrivit en undersökning, men av någon anledning som vi inte känner till, aldrig utrett Annies död som ett brott. Istället har man redan från början och helt utan grund utgått från att Annie skulle ha tagit sitt liv. Den information som vår familj och hennes vänner haft att lämna har inte följts upp, personer som borde vara av intresse har inte hörts eller hörts först efter flera månader. Polisen har även skrämt bort vittnen och avvisat personer som sökt kontakt och velat bli intervjuade om vad de vet om Annie. 

Två dagar efter Annies död gjordes en obduktion av hennes kropp av patologer i Skotland och efter c:a två veckor fick vi så hem hennes kropp till Sverige. Vi upptäckte då omgående och till vår stora bestörtning att någon hade klippt av hennes midjelånga hår.

Då jag själv klädde min dotter fick jag nästa chock, på Annies kropp fanns flera stora blåmärken. Bl.a. ett stort blåmärke på höger tinning samt ytterligare märken på kroppen.

C:a sju veckor efter Annies död fick vi oss så tillsänt obduktionsrapporten, dock saknas fortfarande de delar som visar vilka tester som gjorts. 

Vad gäller blåmärkena nämns i rapporten ett 20 mm. stort blåmärke inuti Annies högra tinning men inte det yttre blåmärke, till formen som efter kanten på en hand, som matchar detta. Dock beskrivs ett 8 mm. stort blåmärke vid näsan samt två kvadratiska 1,5 och 2 cm. stora blåmärken på höger arm. Övriga blåmärken mot kroppen nämns inte alls.

Vi har också fått veta att Annies hår aldrig har undersökts som varande en del av hennes kropp. Detta är mycket anmärkningsvärt eftersom Annies hår mycket väl kan ha haft skador från ett överfall eller viktigt DNA från en förövare.

Bland Annies saker fanns hennes mobiltelefon som man inte ens hade öppnat, den var fortfarande fylld med våt sammanpressad sand. Dokument i väskorna som borde ha gåtts igenom av polisen hade aldrig undersökt för att hitta den buss eller tågbiljett som man sagt att man letat efter. Samtliga papper var orörda och jag letade själv igenom allt detta tills klockan 4 på morgonen, dock utan att hitta något. Emellertid saknas flera av Annies tillhörigheter som vissa klädesplagg samt hennes viktiga filofax med namn adresser, telefonnummer och anteckningar. 

Vi har också fått veta att Annies rum aldrig spärrades av och att hotellpersonalen samma vecka Annie dog fick veta att de när som helst kunde packa ihop hennes ägodelar. Dokument, lappar med namn, telefonnummer, adresser, foton och annat för en utredning intressant material, har aldrig tagits till vara av polisen. ID-, Visa- och andra kort skickades hem i ett kuvert klistrat under madrassen i transportkistan. Telefon- och bankkontonummer mm. noterades heller aldrig av polisen utan dessa bad man om sex veckor senare och fick dem då av mig.

Efter flera månaders väntan och till sist efter ett personligt besök på Prestwicks flygplats fick vår familj i mars 2006 veta att Annie fanns med på filmer från övervakningskamerorna på flygplatsen den 3 december 2005. På filmerna uppges Annie 15.15. rökandes en cigarett, gå i gångtunneln i riktning från järnvägsstationen vid flygplatsen och in i terminalbyggnaden, hon går sedan ut genom en av entrédörrarna där en stor bilparkering är belägen. Några minuter senare går hon in genom huvudentrén och går sedan samma väg tillbaka i riktning mot tågstationen..

Efter nära två års kamp fick vi våren 2008 så slutligen ut några stillbilder från filmerna. På dessa syns att Annie bär ytterligare ett plagg som aldrig har påträffats. I öppningen av hennes vinterjacka syns att hon förutom sin röda top även har på sig en en röd och vit fleecejacka med svart blixtlås. Att Annie hade fleecejackan på sig på bilderna från flygplatsen innebär att hon måste ha varit inomhus eller i en bil, där hon eller någon annan tagit av henne den innan hennes kropp hamnade på stranden. Fleecejackan är köpt på Jober Max i Södertälje och är av märket Weather Report. Vi vill därför gärna ha kontakt med dig som har en sådan för att få ett foto på den som vi kan visa när vi efterlyser fleecejackan i Skotska tidningar. 

Vi fick på ett tidigt stadium veta att vi inte borde lägga oss i utredningen eftersom polisens arbete då kunde störas. Detta gjorde att vi avvaktade och hoppades att polisen arbetade seriöst med Annies fall. Så har dock inte skett.

Jag har själv haft otaliga kontakter med den skotska polisen som dock inte varit intresserade av att lyssna på vad jag har haft att säga. Jag har ifrågasatt varför man inte varit intresserade att utreda Annies död som ett brott och fått svaret att man inte kan utreda hennes död som ett brott om man inte har bevis för det. Inte heller vill man utreda vem som klippte av hennes hår. Vi har också fått veta att hon skändats på andra sätt men inget av detta vill polis eller åklagare utreda. 

I slutet av februari 2006 kopplades svensk kriminalpolis in på Annies fall. Dessvärre säger den svenska polisen att man inte kan agera i Annies fall eftersom hon dog utomlands och att man inte får gå in i ett annat lands utredning. Har under denna tid sökt hjälp hos ett antal myndigheter, hjälporganisationer, politiker, Svenska ambassaden i London, Sveriges konsulat i Edinburgh,  Justitiedepartementet, Utrikesdepartementet m.fl, men hittills inte fått hjälp någonstans. 

I november 2006 fick vi besked om att den skotska utredningen om Annies död lagts ned. Utredningen är dessutom sekretessbelagd och Crown Council vägrar att lämna ut den. Den är också hemligstämplad i enlighet med lagen "Freedom of Information" eftersom Annies död inte anses vara i allmänhetens intresse. Vem som tagit detta beslut får vi inte veta, inte heller varför. 

Då vanliga försäkringar inte täcker denna typ av händelser har vår familj begärt Allmän rättshjälp att täcka ett juridiskt ombud i Sverige och ett i Storbritannien för att begära ut handlingarna i Annies fall och se till att en brottsutredning om hennes död och skändningen av hennes kropp sätts i gång. Detta beviljades oss också av Rättshjälpsmyndigheten i januari 2007 men drogs efter två veckor tillbaka av Rättshjälpsnämnden efter överklagande från Justitiekanslern. Anledningen till detta uppgavs vara att för att rättshjälp skall beviljas utomlands krävs särskilda skäl och att den praxis som har utarbetats för sådana undantag hittills bara gjorts för "familjemål" som vårdnad och umgänge med barn.

När jag i nov. - dec. 2006 besökte Skotland fick jag information om att Annies hår fortfarande finns kvar. Annies mormor erbjuder nu femtio tusen kronor till den som ser till att håret lämnas tillbaka till oss. Dagarna innan Annie dog sa hon till sin pappa att hon skulle gifta sig och detta är pengar som Annies mormor skulle ha givit Annie till hennes bröllop.

När vi fick hem Annie till Sverige hade hennes hår kapats av till testar i längder om 5 - 15 centimeter. Då Annies hår nådde ända till midjan innebär det att 60 - 70 centimeter av hennes hår fattas. Upplysningsvis kan nämnas att Annie efter sin död fördes till sjukhuset i Kilmarnock där hon obducerades. Därifrån transporterades hon av Global Networks Funeral Assistance till  London där hon gjordes i ordning för tranport till Sverige av P. Demetriou.

Detta är en kort sammanfattning om vad som hittills har hänt. Att förlora vår älskade Annie innebär den djupaste sorg för oss alla, familj och hennes vänner. Och att inte få någon som helst hjälp i att få svar på våra frågor har ökat vår förtvivlan ytterligare. 

Finns det någon som vet hur vi ska gå vidare för att få svar på vad som hänt Annie? Skriv till vår e-postadress; info@annierockstar.com 

Guje, Annies mamma.